Sveriges EM-äventyr tog slut tidigare än väntat, men i den avslutande gruppmatchen mot Schweiz fick Jim Gottfridsson till sist den speltid han länge saknat. När pressen från resultatkravet var borta tog veteranen ansvar och visade tydligt vilken typ av spelare han fortfarande är i det svenska landslaget.
Segern med klara siffror blev i praktiken en transportsträcka i tabellen, men för Gottfridsson handlade matchen om något annat. Det var ett tillfälle att visa att han, trots ökad konkurrens och färre minuter tidigare i turneringen, fortfarande kan påverka Sveriges spel på högsta nivå.
Ett svenskt spel som tappade sin identitet
Efter matchen var Gottfridsson tydlig i sin analys av varför EM slutade i besvikelse för Sverige. Enligt honom handlade problemen mindre om enskilda prestationer och mer om att laget som helhet tappade sin defensiva struktur i avgörande matcher.
När försvaret blev för individuellt uppstod ytor som motståndarna kunde utnyttja. Samtidigt menade han att anfallsspelet saknade det kollektiva flyt som länge varit ett kännetecken för Sverige, även om målproduktionen på pappret såg acceptabel ut.
Fick styra spelet från mittnio
Gottfridsson har under stora delar av mästerskapet haft en mer tillbakadragen roll, där Felix Claar oftast varit förstavalet på mittnio. Mot Schweiz förändrades förutsättningarna tidigt, och då fick den rutinerade spelfördelaren chansen att leda anfallet.
Även om han inte stack ut i mål- eller assistprotokollet märktes hans inflytande i tempoväxlingar, tajming och variation. Sverige fick ett mer metodiskt anfallsspel med tydligare linjespel och fler alternativ, något som saknats i tidigare matcher.
En roll som inte mäts i statistik
Gottfridsson själv betonade efteråt att hans främsta uppgift inte är att vara lagets största målhot. I stället ser han sitt värde i att skapa struktur, fatta rätt beslut och få medspelare i bättre lägen.
Det är en roll som ofta hamnar i skymundan när minuterna fördelas, men som blev tydlig i just den här matchen. För honom var insatsen ett kvitto på att han fortfarande kan bidra, även när generationsväxling diskuteras.
Blicken fortsatt riktad mot OS 2028
Trots att diskussionen om framtiden alltid följer äldre landslagsspelare, var Gottfridsson tydlig med sina planer. Med kontrakt på klubbnivå flera år framåt ser han ingen anledning att kliva åt sidan i landslaget så länge kroppen och motivationen finns där.
Hans målbild sträcker sig hela vägen till OS i Los Angeles 2028, och EM-turneringen ändrade inte den inställningen. Snarare upplevde han att han ännu en gång visat att han håller internationell klass.
Förbundskaptenens perspektiv
Förbundskapten Michael Apelgren gav efter matchen ett tydligt erkännande av Gottfridssons insats. Samtidigt betonade han att Sveriges EM-problem främst låg i defensiven och inte i anfallsspelet, vilket påverkade hur laguttagningarna gjordes.
Apelgren öppnade dock för att det är just den här typen av prestationer som kommer analyseras i efterhand, när mästerskapet summeras och framtida vägval ska göras.
Nästa generation får vänta
Parallellt med diskussionen om Gottfridssons roll fick även yngre spelare chansen att känna på mästerskapsnivå. Axel Månsson gjorde sina första EM-minuter, men enligt Gottfridsson själv finns det ingen motsättning mellan att ge unga spelare tid och att rutinen fortfarande har en plats.
Med EM-gruppspelet avslutat återstår nu matcher om placering, men debatten om balans mellan erfarenhet och förnyelse i svensk handboll lär leva vidare långt efter turneringen.
Sport WKI drivs av ett team av sportentusiaster med lång erfarenhet av journalistik, sport, analys och betting. Vi bevakar allt från svensk fotboll och hockey till internationella ligor, med fokus på insikt, fakta och passion. Hos oss får du sport i sin renaste form – engagerande, uppdaterad och alltid med ett svenskt perspektiv.