Maratonloppet vid OS 1904 i St. Louis är ett av de mest kaotiska och märkliga lopp som någonsin genomförts. Det var en tävling präglad av hetta, damm, dåliga vägförhållanden och tveksamma beslut av arrangörerna. Mitt i denna märkliga tävlingsmiljö uppstod en av de tidigaste och mest ökända fuskhistorierna i olympisk löpning. Den amerikanske löparen Fred Lorz stod i centrum för dramat – en man som först hyllades som segrare, men som minuter senare avslöjades ha färdats flera kilometer i bil. Det som började som ett skämt mellan honom och hans coach slutade i en internationell skandal.
Historien om Lorz är mer än bara ett fuskförsök. Den ger en inblick i en tid då idrotten ännu inte professionaliserats, reglerna inte var självklara och löpare ofta kämpade mer mot omständigheterna än mot sina konkurrenter. Det är också en berättelse om hur en olycklig kombination av trötthet, misstag och märklig humor kunde förvandlas till en av de mest ikoniska skandalerna i OS-historien.
Ett av historiens mest extrema maratonlopp
OS-maratonet 1904 var redan från start något utöver det vanliga. Temperaturen nådde över trettio grader, vägarna var oförberedda och bestod av dammiga jordspår som både sved i ögon och hals. Arrangörerna hade dessutom beslutat att begränsa tillgången på vatten för att ”studera effekten av vätskebrist”, något som i efterhand anses direkt livsfarligt. Loppet blev en prövning där flera löpare kollapsade, andra skadades och vissa aldrig fullföljde på grund av värmeslag.
Fred Lorz var känd som en talangfull men oberäknelig löpare. Han hade inte de bästa resultaten, men han hade visat att han kunde konkurrera när formen var rätt. Under de första kilometerna följde han klungan, men hettan och dammet gjorde snabbt att hans krafter tröt. Vid omkring den nionde kilometern började han känna kramp och tvingades avbryta. Det var då hans coach, som körde följebil längs banan, erbjöd honom skjuts tillbaka till arenan. Lorz gick med på det – utan att ana vilket kaos beslutet skulle orsaka.
Bilfärden som förändrade allt
När Lorz klev in i bilen hade han ingen tanke på att återvända till loppet. Planen var att åka tillbaka till stadion, vila och sedan se de andra löparna komma in. Men bilen fick problem, och coachen stannade vid vägkanten. Lorz, som nu kände sig bättre, beslöt att börja jogga igen för att ta sig tillbaka till arenan för egen maskin. När han närmade sig målet möttes han av en publik som trodde att han fortfarande deltog i loppet.
När han sprang in på arenan jublade de tusentals åskådarna. Lorz log, vinkade och poserade som en segrare. Det var aldrig meningen som ett seriöst segerfirande, enligt hans egen utsago. Han tyckte situationen var så absurd att han spelade med – åtminstone tills pressen, arrangörerna och internationella representanter började ta honom på allvar. Han hann knappt få kransen placerad kring sitt huvud innan sanningen kom fram.
Avslöjandet och chocken inför publiken
En av tävlingsfunktionärerna märkte att något inte stämde. Han hade sett Lorz kliva ur en bil en stund tidigare och konfronterade honom direkt. När nyheten om fusket spreds genom arenan förvandlades jublet snabbt till burop. Den riktiga vinnaren, Thomas Hicks, var fortfarande ute på banan och kämpade för att ta sig mot målet i ett tillstånd som nästan liknade kollaps. Publiken blev rasande över att de blivit lurade och att segerögonblicket de bevittnat var en bluff.
Lorz försökte försvara sig genom att säga att allt varit ett skämt. Han påstod att han aldrig för avsikt att ta emot äran eller medaljen, men att han blivit så omringad av journalister och funktionärer att han inte hunnit förklara. Ingen tog hans förklaring på allvar. Arrangörerna blev först rasande och diskvalificerade honom omedelbart. Han fick dessutom en livstidsavstängning – en dom som senare kortades ned, men som för allmänheten befäste hans rykte som fusklöpningens ansikte.
Thomas Hicks – den verkliga vinnaren som nästan inte överlevde
Det mest tragiska i hela berättelsen var att den verkliga olympiska vinnaren, Thomas Hicks, knappt kunde ta emot sin seger. Han hade drivits fram av sin tränarstab som gav honom stryknin, konjak och råa ägg längs vägen. Vid målgången var han så uttorkad och förgiftad att han svävade mellan liv och död. Kontrasten mellan Hicks kamp och Lorz märkliga skoj blev en dramatisk illustration av hur kaotiskt och osäkert OS 1904 verkligen var.
Trots sina skador lyckades Hicks ta guld, men hans prestation hamnade i skuggan av Lorz skandal. Händelsen gav också bränsle åt debatten kring doping, regelverk och säkerhet inom långdistanslöpning. I efterhand ses Hicks segermoment som en av de mest extrema illustrationerna av hur farlig sporten kunde vara i sin tidiga form.
Ett fusk som blev en del av olympisk folklore
Fred Lorz återvände senare till tävlandet och vann några lopp på amerikansk mark, men skandalen följde honom resten av livet. Han betraktas fortfarande som ett av OS-historiens första och mest uppmärksammade fuskfall. Hans namn används ofta som ett exempel på hur reglerna behövde utvecklas, hur arrangemang måste kontrolleras bättre och hur viktigt det är att idrottare tävlar på lika villkor.
Än i dag används historien om Lorz i sportdokumentärer och artiklar som ett varnande exempel – men också som en underlig påminnelse om hur annorlunda idrotten var i början av 1900-talet. Hans skandal är en märklig blandning av humor, tragedi och moral, där en löparens dåliga beslut blev till en global rubrik som fortfarande lever kvar mer än hundra år senare.
Sport WKI drivs av ett team av sportentusiaster med lång erfarenhet av journalistik, sport, analys och betting. Vi bevakar allt från svensk fotboll och hockey till internationella ligor, med fokus på insikt, fakta och passion. Hos oss får du sport i sin renaste form – engagerande, uppdaterad och alltid med ett svenskt perspektiv.